När jag hade färdigställt berättelsen om Ebba och de andra visualiserade jag först projektet som en film.
Jag ville se studenthattarna och ett syrenblommande Stora Essingen i bild, sedan skildra årstidernas växlingar och karaktärernas respektive draman genom det som producenten jag kontaktade benämnde som ”Stockholmsporr” efter en första genomläsning.

Men… Det bidde ingen film.

Om det var för att manuset inte höll måttet eller för att producenten inte hade förutsättningar att gå vidare vid tidpunkten låter jag för min egen skull vara obesvarat, men jag gav manuset en omgång till och lät publicera det som roman i stället.

Än så länge är jag nöjd med det beslutet, men om Netflix ringer förhåller jag mig naturligtvis öppen…

‍